En serie vulkaniska utbrott sveper genom Europa och utlöser ett
gigantiskt askmoln som blockerar solen ifrån att tränga igenom till
jorden.
Kontinenten försätts i en ny istid.
Ett Amerikanskt par försöker
desperat finna sina tonårsbarn som befinner sig i Paris innan det är
för sent.

Jag satte i denna och trodde att jag skulle få se en katastroffilm i stil med ”Day after tomorrow”.
Men i bland har man fel, fruktansvärt fel.
Av de hundratals filmer jag sett under 2018 så är detta den värsta, iallafall visuellt sett.
Det ska föreställa att en ny istid svept över Europa men allt man ser är lite snöyra och när det är jordskalv så skakar man på kameran och slänger ner lite skit ovanför bild men allt omkring är helt intakt.
Och så håller det på.
I en scen så håller Paris på att gå under och man skakar på kameran och karaktärerna ramlar och snubblar men i bakgrunden ser man att trafiken flyter på hur lugnt som helst.
Och skådespelarna är de vanliga stereotyperna, jag tycker synd om Jeff Fahey och John Rhys Davis som hamnade i denna sörja.

Det finns lågbudget katastroffilmer som är ganska bra men detta är fanimej inte en av dom.
Undvik till varje pris.